Min historia: Mahyad Tavakoli

 

Parallella rättssystem

Blodsfejder som pågår i åratal med samhällets goda minne. Småflickor som ges bort som lösen i konflikter. Sharialagar. Det finns många, många fler exempel på parallella rättssystem runt om i världen. Vad händer när dessa icke statliga rättssystem bryter mot mänskliga rättigheter och vem är det som ska hållas ansvarig – är det den formella staten eller någon annan enhet?

Den här typen av frågor, folkrätten, har intresserat mig sedan barnsben. Min familj kom till Sverige som politiska flyktingar år 1990 när jag var sex år gammal. Vi har alltid haft livliga diskussioner om politik och sociala frågor hemma. I sex år bodde vi i det invandrartäta Rosengård i Malmö. Det är den längsta tid jag sammanhängande bott på ett och samma ställe. Barndomen i Rosengård förde världen närmare. Mina vänner kom från jordens alla hörn, inte minst oroshärdar och brinnande krig. Det gjorde att kriserna i Somalia och Irak och kriget på Balkan inte bara var korta nyhetsinslag på kvällsnyheterna, utan en del av mina kompisars vardag – livserfarenheter som formade dem.

 

Från Amnesty till Harvard

Min uppväxt är anledningen till att jag var människorättsaktivist och aktiv i Amnesty Internationals svenska sektion i tio år och satt i Amnesty Sveriges nationella styrelse i två år. Mitt djupa intresse för omvärlden och speciellt dessa frågor har gjort att jag länge varit säker på att jag skulle komma att jobba utomlands. Från början var min plan var att ta en juristexamen och därefter en master i journalistik med sikte att bli utrikeskorrespondent.

Jag tog min juristexamen med inriktning på folkrätt vid Uppsala Universitet. Därefter blev jag antagen till forskarstudier vid Umeå Universitet. Där påbörjade jag min doktorsavhandling om statsansvar för människorättsbrott i parallella rättssystem. Efter en tid visade det sig att jag behövde komma till USA för att kunna forska vidare i ämnet. Jag blev antagen till Fulbrights program för högre studier och kom in på ett program för gästforskare på Harvard Law School i Cambridge, Massachussetts. Där fortsatte jag arbeta på avhandlingen i internationell rätt. I samband med det sökte jag stipendiet från EGE-stiftelsen – och fick det överraskande! Det är inte bara väldigt hedrande att få det, det innebar också att jag inte behövde oroa mig för ekonomin. Sett så här i efterhand har det faktiskt varit avgörande för min forskning och det har ökat min internationella förståelse generellt.

 

Diplomat

Under mina universitetsår växte tanken på att bli diplomat fram, det skulle vara det ultimata sättet att kombinera mina intressen, kunskaper och erfarenheter. Därför reste jag så mycket som möjligt, deltog i fältstudier utomlands och pluggade språk. Under mitt år på Harvard sökte jag till diplomatprogrammet på UD. Det är hårda ansökningskrav och en tuff urvalsprocedur. Jag trodde inte att jag skulle komma in vid första försöket, men det gick vägen.

Jag tillbringade tre år på UD:s enhet för folkrätt, mänskliga rättigheter och traktaträtt. I min roll som diplomat är jag generalist som förväntas kunna jobba med mängder av olika uppgifter i olika länder. Sedan hösten 2015 jobbar jag på ambassaden i Islamabad och efter det blir det Kabul. Jag älskar mitt jobb! Det finns så många länder att se och utforska. Den bild av diplomater som mest bara går på cocktailpartyn är helt missvisande. Vi är i tjänst dygnet runt och beredda på att vad som helst kan hända. Det som är lite påfrestande med posteringar i länder som Pakistan och Afghanistan är att de är ”icke familjeposteringar” på grund av säkerhetsläget. Man får alltså inte ha sin familj med sig, så det blir långt mellan de gånger man träffar sina nära och kära.

 

Stora Li

I och med min diplomatpostering har jag begränsat med tid att skriva på min avhandling. De två veckor som jag hade den stora lyckan att få tillbringa på Stora Li och jobba med en artikel som ska ingå i min avhandling, var därför oerhört värdefulla.

Att komma till Stora Li är som att komma till en oas! Lugnet inspirerar till att sätta sig ner och tänka tanken ut utan att bli avbruten, att få möjlighet att samla alla sina disparata idéer, gå igenom sina anteckningar och skriva, skriva. Varje detalj i huset är väl genomtänkt. Det ligger lite undanskymt och smälter in i landskapet, det är byggt med stor respekt för naturen runt omkring – helt enkelt ett perfekt ställe att tillbringa några effektiva veckor på som jag rekommenderar varmt.

 

Comments are closed.

Scroll Up